THE GREATNESS OF BEEING AN AU PAIR

Att flytta till USA har varit mitt bästa beslut hittills. Jag är så glad att jag faktiskt tog steget och gjorde det. Jag menar, även fast jag gjort jättemycket andra saker och flyttat hemifrån och sånt så kändes detta väldigt stort. Den störta förändringen. Längst bort. Ensam. Ett annat språk, även fast jag inte oroade mig så mycket över det. Bo med en familj som egentligen är ganska främmande, visst att vi skypeade några gånger och så men att flytta in hos en familj som jag aldrig hade träffat, det var däremot skrämmande. Att skaffa nya kompisar, har aldrig haft svårt att träffa nya människor och så, men att bo här där allting är nytt gör det svårare. Mina kompisar hemma i Sverige har jag lärt känna via skola och jobb, så en av dem uteslöts direkt, jobb. Au pair är ett enpersons jobb, inga kollegor. Däremot har vi au pair meetings, men ingen går på dem och gör en det så är det ofta väldigt stelt och påpressat. Skola däremot är något en måste göra, dock väldigt lite. Men jag fick kompisar där.

Har hört om au pairer som har varit helt ensamma i början vilket jag är jätteglad att jag aldrig behövde vara. Klara inte att vara ensam för mycket. Som tur var kom jag och Cynthia hit samtidigt och båda var i samma sits, ny familj, ny stad allting nytt. Enda skillnaden var att Cynthia redan hade varit ett år på östkusten, vilket faktist var bra. Hon visst vad saker var och allt sånt så behövde jag något kunde jag bara fråga henne. Sen träffade jag även Caroline väldigt tidigt av mitt åt. Jag hade faktiskt hittat henne på STS Instagram och stalkat mig till hennes blogg och sedan tagit mig modet till att skriva att jag också skulle flytta hit. Och ja, vi hänger fortfarande ihop så jag är väldigt glad över att jag skrev till henne och att vi blev buddies.

Så det bästa med att flytta hit är allting. Jag älskar arean, mina barn, mina vänner, allting. Och självklart har jag dagar då jag mest av allt bara vill gå och lägga mig igen men såna dagar har en var en än är.

Är även jätteglad över alla besök jag haft och kommer ha, mamma, pappa och Daniel kommer hit över jul, så himla kul att få visa mitt liv här och min nya stad.

Nu när jag bara har två månader kvar försöker jag ta vara på allting så mycket som jag kan. Kommer sakna allting så mycket. Går nästan inte att beskriva. Vet att allting finns kvar men det kommer aldrig bli detsamma. Vet ej hur jag ska kunna säga hej då till barnen, speciellt Meadow eftersom hon inte kommer komma ihåg mig.

Så här kommer några bilder från mitt underbara år hittills.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback

</